Om jag inte kan tolka den information jag får till mig hur ska jag då kunna navigera mig i tillvaron på ett rätt och riktigt vis? När jag reagerar med att gå i försvar så fort någon vill hjälpa mig så har jag feltolkat situationen. Den reaktionen skapar ett väldigt speciellt möte med en annan människa. Det är svårt att bromsa sina reaktioner i en sådan situation, att skapa distans till den feltolkade känslan av misstänksamhet är i psykosen ett oerhört svårt arbete. Det som händer inombords sker på bråkdelen av en sekund och det är inte säkert att jag kan hantera den känsla som kommer härnäst. Har man nära till ilska så kan man brusa ut i ett raserianfall av en sådan ”liten” sak som att någon frågar om man behöver hjälp i en given situation. Det är som att ens inre förmåga att tolka givna situationer är helt satt ur spel, så att reaktionerna på det som kommer utav en vänlig fråga kan bli ilska och aggressivitet. Paranoian ställer till det ytterligare då fantasin kan skapa helt osannolika förklaringsmodeller för någonting som är helt solklart och trivialt. Upplevelsen av att en välmenad gärning från en medmänniska inte alls är av godo kan också skapa skam hos den som feltolkar situationen, skammen är en oerhört stark känsla som kan bli lite som bensin på elden. Fylls man av skam i en situation när man redan är i försvar så blir det inte lättare att möta en medmänniska. Ibland behövs dock ingenting annat än distans till det som precis har skett, att man inte blir ställd mot väggen och ska förklara sina reaktioner och känslor utan att man kan få gå undan och skapa lite andrum i nuet och till den situation som precis har uppstått. Att driva på en situation av feltolkningar och misstänksamhet kan förvärra den otroligt mycket. En person som ofta feltolkar sina intryck från omgivningen kan behöva mycket vila då det är som en känslomässig explosion inombords att gå från lugn till misstänksamhet på grund av en feltolkning. Så att vila i sin ensamhet är inget konstigt alls när man befinner sig i dessa tillstånd. Det är också bra att medvetandegöra sig själv på att man faktiskt feltolkar situationer. Detta kan skapa en förståelse av att jaget faktiskt inte är kapabelt att gå på en stor sammankomst med mycket folk och prat som pågår i timmar i detta tillstånd. Kanske det räcker med att titta in och säga hej lite lågmält för att sedan avlägsna sig. När man utsätter sig för en situation med mycket prat och samtal som pågår till höger och vänster så krävs det enormt stort fokus i form av att man ska lyssna, tolka och svara den man pratar med, samtidigt som det pratas högt och lågt runt omkring. Så där ska man vara varsam med sig själv, så att man inte går in i situationer som helt och hållet dränerar en på energi som man behöver för att kunna hantera sin vardag. Upplevelsen av att vara bland andra människor i ett tillstånd av misstänksamhet och paranoia kan eskalera och skapa ohållbara känslor inombords som gör att det blir en helt katastrofal situation. Kanske är det bättre att ta en fika med en annan eller två för att det inte ska bli en överväldigande situation. Behovet av vila är enormt stort när hjärnan går eller har gått på högvarv. Vilan kommer att läka ut stressrelaterade intryck och då får man också chansen att bearbeta känslor och tankar som har varit. Man kan vila i aktiviteten eller helt enkelt inte göra någonting alls, att vila i aktivitet är att kratta löv eller ta en långsam promenad till exempel, någonting där man inte behöver fokusera så hårt på det man gör utan kan slappna av i sinnet och göra sysslan nästan på autopilot. Reaktioner på känslor och tankar som man har haft kan stanna kvar i en under längre tid i form av ”ekon” eller spänningar. Dessa reaktioner kan vara bra att närma sig på ett medvetet och balanserat sätt genom att uppsöka en vilsam plats och där försöka möta dessa spänningar med ett öppet sinne. Då kan man bearbeta sig igenom jobbiga upplevelser. Genom att återuppleva dessa jobbiga situationer på en lugn och trygg plats så kan man få perspektiv i livet på hur man skulle kunnat reagera istället eller avdramatisera hela händelsen så att när det kommer en liknande situation reagerar man inte lika starkt som sist. Det är ett träningsjobb som är pågående under hela livet, att lära känna sig själv kräver underhåll och är inte alltid en dans på rosor. Modet av att göra det som klingar i enlighet med ens inre sanning är stort och att utöva detta kommer att göra dig starkare. Det finns alltid en väg att följa som håller dig på god kant med tillvaron, det är ditt hjärtas röst som visar vägen där och det kommer alltid att vara med dig.