Den starkaste kraften vi människor besitter är viljan. Kan man via viljan ta sig in i ett missbruk, kan man också via viljan ta sig ur det. Men vad är egentligen orsaken till missbruket och varför är det så svårt att ta sig ur det? Kan det vara så att det handlar om en trygghet, en falsk sådan som inte bär en i livet? För i ett missbruk frodas lögnen, man ljuger för sig själv och för sin omgivning, korrumperar sina sinnen. Enligt mig är missbruket ett symtom på oläkta sår inuti en person. Med det sagt så menar jag inte att det på något sätt är lätt att läka ut ett missbruk. Orsaken till missbruket kan vara den pusselbit som fattas för att man ska kunna påbörja resan inåt så att man kan lära känna sig själv och frigöra sig från bojorna som håller en tillbaka. När man slutar att missbruka kommer man oundvikligen att ställas öga mot öga med sina känslor, tankar och beteenden, det går inte att fly, i alla fall inte på samma sätt som tidigare. Ett missbruk grundar sig i mönster och flykt, antingen genom att slå på eller stänga av känslor. Mönstret som upprepas är en försvarsmekanism som antagligen tillkom innan själva missbruket fanns där. Jag tror att lögnen föregår ett fysiskt missbruk som ett steg på vägen till att skapa det fysiska missbruket. Lögnen är ett verktyg för att fly undan sanningen. Men i ett missbruk är det svårt att veta vad sanningen ens är, på grund av alla lögner. Har man lyckats bryta med det man missbrukar så börjar det stora jobbet att omprogrammera sitt liv. Alla gamla reaktionsmönster och rädslor blir synliga för en själv och det som tidigare kändes tryggt kan nu bli till rena obehaget. Det är en brytpunkt som är oerhört stor att lyckas komma till sina sinnen och faktiskt välja utifrån en annan värdegrund än man tidigare gjort. Kanske för att man inte kan välja någon mer lögn att gå på, kanske för att man inte står ut med den man har blivit och det man gör eller för att man kanske har blivit en fara för sitt eget liv. Det finns många olika anledningar som får en människa att sluta missbruka, men har man väl bestämt sig för att sluta så går det, viljan kommer inifrån, ibland behövs det dock en knuff utifrån för att sätta saker och ting i rörelse. Kärleks handlingen gentemot livet när du väljer den andra vägen är enorm. När du på egen hand väljer att städa upp i ditt inre och göra dig av med all gammal skit som bara tar upp plats och samlar damm, i den stunden så breder du ny mark och sår nya fröer i din inre trädgård. Det är ett läkande utav starka krafter som får ett missbruk att upphöra och det är onekligen en kärleksakt gentemot sig själv och sin omgivning att sluta. Det är ett närmande såret i ens inre, kanske det lilla traumatiserade inre barnet nu äntligen får chansen att komma hem och till sin rätta plats. Orsaken till att man i första hand började missbruka får en chans att synliggöras, detta arbete som påbörjas när en person går ur missbruk är ett livslångt arbete, för kampen är inte över den har fått en ny innebörd. Det tar tid, det kommer bakslag, man trillar och slår sig på knäna, det e livets sätt att lära oss leva här på vår jord. Gör om och gör rätt om du har gjort fel så att säga. Detta traumatiserade sår som nu har börjat läka inom oss kommer att leda till ett liv i större frihet. Där vi väljer en väg som är mer sanning och mer liv. Genom att se på sin historia med nyktra ögon igen så kan man också förstå vart man hade hamnat om man inte slutat missbruka, men helt plötsligt öppnar sig nya möjligheter för ens inre och yttre när man bryter detta destruktiva beteende som orsakat så mycket lidande och elände. Genom att sänka garden och låta ens inre barn komma till sin rätt så bryter man en destruktiv spännig inombords som kan plåga en till vansinne. Om inte du kan känna att du duger som du är och kan vara till freds med dig själv så blir tillvaron genast ansträngd och du söker efter nya vägar som ska ta dig till den plats där du kan få vara dig själv. Men i ett missbruk som skapas av lögner och svek så kan man med knapphet hålla reda på vem man är egentligen. Det krävs enorma mängder energi för att bolla alla lögner och hålla i alla trådar som man tror är ett jag. Så det krävs ett enormt arbete bara för att hålla sin mask på plats och inte visa vem man är egentligen när man är i ett missbruk. Denna mask är en annan skyddsmekanism som skapar en oerhörd distans till nuet och till livet i det stora hela. För att känslorna man bär på inte ska tränga igenom och lysa måste man döva dom och tysta ner den inre kompassen som hela tiden vill visa en den sanna vägen. Orsaken till missbruket är också det som får oss att sluta missbruka, smärtan blir för stor i tillvaron, hjärtat skriker.