Genom att gå ut i det fria kan man bryta ett ångestpåslag som är pågående eller på väg. Ute i naturen får man frisk luft och motion samt att det är gratis, något som alltid finns tillgängligt för oss är promenaden. Den har alltid funnits där och kommer alltid att göra det, det är bara att ta på sig skorna och gå ut, kanske bara runt kvarteret räcker. Men vill man maximera den lugnande effekt som promenaden har så är skogen att rekommendera. I skogen, naturen är det ingen som dömer dig för hur du ser ut eller vem du är, där kan du vara dig själv. Det är därifrån vi kommer och det är där våra rötter finns. Det är något speciellt med att ta sig ut bland träden, dessa mäktiga ting som förser oss med vårt livsviktiga syre. En varm sommardag kan man söka skugga under ett mäktigt träd och sätta sig med ryggen mot stammen. Ta några avslappnande andetag och kanske sluta ögonen för en stund. Det är tryggt och stabilt. Forskning pekar på att träd faktiskt sänder ut stressreducerande kemikalier som gynnar människans hormonella system på ett lugnande sätt. Du känner vinden smeka din hud, kanske en molntuss som är i ständig förändring seglar högt uppe på himlen. Där kan du tanka på med det du behöver eller grunna på din situation som den ser ut just nu. Via reflektionen så kanske du inser att det där som kändes tungt eller svårt för en stund sedan inte längre är betungande på samma sätt. Där har du din mindfulness, av att bara vara och finnas till. Du räcker så, precis som du är just nu. Det behövs inga prestationer eller inköp för att du ska få finnas till här och nu. I naturen kan vi möta oss själva på ett balanserat och lekfullt sätt som gör att våra bekymmer inte längre blir vårt stora fokus. För en kort stund så glömmer vi bort att det är jobbigt, tungt eller svårt, depressionens styrka avtar, där lever du. I naturen har vi alla en plats, och där kan svagheter vändas till styrkor. En svaghet är en känslig länk i en annars stark kedja, kan man identifiera sin/sina svaga länkar så har man kommit en bra bit på vägen mot ett tillfrisknande. Genom att se vad du behöver göra eller inte göra för att kunna leva mer balanserat så kan du också börja sätta ut riktningen för vart du vill komma. Genom att ta de steg som krävs via känsla, tanke och handling så har du påbörjat ett förändringsarbete som kan rädda dig ur en depression eller svår situation. I naturen kan du hitta den styrkan, att förändra din situation, du klarar det. Så när du agerar i linje med vad du vill på ett djupare plan, kommer livet bli mer meningsfullt och din känsla för ansvar kommer också att växa. Du värnar om dig själv, dina känslor är viktiga för dig, genom att se sina svagheter kan man förstå att vissa känslor är reaktioner på något utanför dig själv, medans andra känslor är helt och hållet inombords förankrade. Tankarna som är som molnen på himlen förändras hela tiden och dom kommer och går. Ibland har man en dålig dag när man inte kan sluta känna sig ur fas, medans andra dagar är mer följsamma och flyter på ett mer harmoniskt vis. Genom att tillåta sig att vara mer i naturen så kan man också öka på känslan av harmoni i tillvaron. Det behöver absolut inte vara krångligt eller storslaget för att det ska räknas. Hittar man en favoritplats där man känner tillhörighet och lugn så är det kanonbra, där kan man stärka kontakten med sina rötter och sig själv. Det är en av dom bästa metoderna som jag hittills har hittat för att släppa på prestationsfyllda och självkritiska tankar. Genom andningen lugnar jag mig på platsen för att känna att jag är där. Sedan kan jag bara vara en stund och samla ihop mig. När jag känner mig redo kan jag också fråga mig själv viktiga saker som har med min situation att göra. Ibland kommer svaret direkt till mig och ibland så får jag vila i att vissa saker tar längre tid. Men det är som sagt i naturen detta möte med mig själv förstärks och där jag också kan frigöra mig från destruktiva spänningar. Den som inte tycker att skogen är speciellt lockande kan ju alltid uppsöka en sjö eller ett vatten, det är mycket kraftfullt att se solen dala ner över horisonten på en klippa vid havet, där får man ett mycket skönt avslut på en dag som tidigare kanske har varit jobbig eller svår. Att titta på vatten är nästan som att titta på moln, det rör sig, förändras och är hela tiden annorlunda mot föregående ögonblick. Till dom som föraktar dessa miljöer vill jag bara fråga, hur ser din favoritplats ut och vad får du för känslor och tankar av att vara där? Hur ger den dig energi, är det lustfyllda energier som den skapar inombords eller stänger den av dina tankar och känslor för stunden?