Känslan som vägvisare i tanke och handling, att gå på magkänslan. Det är inte alltid lätt att orientera sig i världen vi lever i. Vi bombarderas ständigt av intryck som skapar, förändrar och bidrar till vår upplevelse av nuet som vi har. Men att söka svar i livet handlar mycket om frågan. Hur kan man då få reda på om det man gör är rätt? Så som jag ser det så har vi vår inre kompass som leder oss på livets stigar. Denna kompass kan peka på olika saker och åt olika håll beroende på var när och hur vi känner oss just nu. För det är nu jag bär på min känsla. Att gå emot en känsla kan vara bra och dåligt, det handlar mycket om gränser, vilka ska man inte gå över och vilka måste man passera? Tanken är ett djupt samtal i ens inre som pågår hela tiden, visst kan man stilla den och bara njuta av att vara i stunden. Men utav den känsla jag har föds tanken på nytt och det skapar en inre konversation med sig själv. I den kan man utröna vad som är den bästa strategin när det kommer till gränser. Genom att inta olika perspektiv formas tanken till den där inre rösten som vägleder en hand i hand med känslan. Men hur vet man att det man gör är rätt då? Att agera på en känsla eller tanke kan i stunden vara helt rätt men sett ur ett annat perspektiv så kan det bli helt galet. Det är här intentionen kommer in i ekvationen. Alltså vad är mitt syfte med att göra en viss sak, vad leder det till och hur ska jag genomföra det. För enligt mig så manipulerar vi hela tiden vår verklighet, både på gott och ont. Min del i det hela är vad jag kan åstadkomma i stort och i smått. Dock finns det manipulering som ger ordet dålig klang och den går hand i hand med korruptionen. Att ljuga för att få en vinst är destruktiv manipulering. Kanske ljuga för att slippa något eller för att få något. Men om jag har goda intentioner med det jag gör så kan jag lättare hålla mig till sanningen, lägg där till ett öppet sinne och förmåga att inta andra perspektiv, så kommer man att surfa på livets vågor när dom kommer. Men som i surfing så är tålamodet något vi alla mår bra av att bära på, det kostar inget och lägger ingen tyngd på ens axlar. Att känna in vågorna i livet, att vänta på rätt svall och veta när precis man ska ställa sig upp och surfa kräver träning. Då måste man ta det där man är. Visst kan jag önska och drömma om att vara på andra platser med andra känslor men det är inte där jag är. Så det är här och nu jag kan jobba med mig själv, det är här och nu som livet är. Det går inte att gräva en grop på annan plats än där du står. Det är i den stunden som jag kan lära mig att möta livet på. Nuet är ibland en jobbig plats att vara på, speciellt om man har ångest. Det finns olika sätt att hantera ångesten på, ett är att agera sig ur den och ett annat är att acceptera den. Genom att ta på mig skorna och gå ut så får jag en annan situation runt omkring mig, det är ett sätt att agera ur sin ångest. Kan jag hitta min väg till att vara i ångesten så kan jag också bli vän med den och på den vägen kan man också acceptera den. Det blir lite lättare om man kan ställa sig utanför sig själv och se sig ur ett annat perspektiv. Om ångesten är stark så kan jag säga till mig själv att det är helt naturligt att må dåligt ibland, det är mänskligt att bära denna känsla som är så jobbig att varje tanke jag har just nu blir så mörk och dyster att jag bara vill försvinna. Det går att acceptera även det tillståndet, jag måste inte agera mig ur det men att bryta ångesten genom att gå ut kan skapa en känsla av andrum i tillståndet. Så när känslan klingar åt det mörka och tanken lika så, då vet jag att det är dags att ut och gå. För där kan jag stilla mig och återfå den kraft jag bär på, där kan jag gå emot de starkaste vindar och möta all världens mörker. För inget mörker utan ljus, inget liv utan död. Det är på så vis att denna ångest vi känner är naturlig och helt mänsklig. Det kan inte alltid vara en dans på rosor. För ju mer nöje och stimuli jag utsätts för desto mer känslig för smärta blir jag. Så att lära sig att stanna upp i en ångestfylld känsla och rida ut den kan bara göra mig starkare. Om jag hela tiden flyr från ångesten, en känsla jag bär på, ja, då flyr jag ju från mig själv. Med det sagt så ska man inte tro att all typ av ångest går att härda ut i ensamhet, det krävs ibland andra människor eller till och med medicinska preparat för att bryta viss typ av ångest. Men ett som är säkert är att det är en signal som kommer inifrån en själv som inte är onaturlig eller farlig. Dock kan den vara obehaglig så till den milda grad att den kan skapa fruktansvärda situationer och leda till hemska resultat på grund av dess mörka natur.