Att fastna i destruktiva beteendemönster är ganska lätt. Vi har alla en destruktivitet i vårat väsen. För liv kräver död. Det börjar kanske oskyldigt på skoj, eller i en lek. Detta kan sedan utvecklas till en attityd som sedan blir en chargong för att slutligen mynna ut i ett beteende. När ett beteende är etablerat söker man via manipulationen vägar som förfinar beteendet. Är det ett destruktiv beteende så kan även detta bringa trygghet i livet. Man vet vad man får så att säga. Själva låsningen i detta är att tryggheten skapar en säkerhet som gör att man i sin roll i en gemenskap kan utöva detta destruktiva beteende. Det kan handla om lögner, stöld eller någon annan typ av missbruk. Missbruk är starkt förknippat med skam och ovilja. Oviljan att göra det som är rätt och riktigt handlar inte om vilja som i att man faktiskt medvetet väljer utan det är mer förknippat med en omedveten önskan om att utöva oviljan. Skam är en stark känsla som dom flesta normalfungerande personer någon gång har upplevt. Skam är en indikator på att man gör något som inte harmoniserar med gruppens strävan, vilja eller önskan. Skam är något som skapar eller skapas i samband med ångest. Ångest är en underkänsla till rädsla som så många andra förgreningar i rädsloträdet kan en undantryckt ångest bidra till eller skapa en form av panik, den kan vara dödlig. Rädsla i sig är en vägvisare i livet, våran första naturliga fiende som vi möter när vi föds, faktiskt. Att födas är ingen dans på rosor, blod, slem och trauma är starkt kopplat till födseln. Senare i livet utvecklar vi ett starkt försvar mot att genomgå detta trauma och frigöra oss från moderskapets livlina. Men ångest, ja det är naturligt så till vida att om man reflekterar över den och bejakar den kan hitta pusselbitar till varför man tappat livsgnistan eller är ur balans. Det är ju så att ångesten är helt mänsklig, dock, om den skapar panik, sök hjälp professionellt. Själv upplever jag att rastlöshet är starkt ångestframkallande hos mig och det bryter mitt flow och jag tappar således kontakt med nuet. Ibland kan det vara nödvändigt med en historisk reflektion eller en framtida målsättning men i det stora så är nuet det vi lever i och där vi är så att sträva bort från nuet skapar en ångestkänsla i sig. Med det sagt så är förändring också en del av vårt tillstånd och inget som man ska vara främmande för. Men om du vet vad du vill just nu så kan du förebygga att skapa låsningar i ditt varande och bidra till en starkare kontakt med dig själv. Att vara själv är nyttigt och kräver inga förkunskaper, en promenad under trädens gröna kronor kan alltid avnjutas i ensamhet. Där kan man sätta sig på en tuva och fundera på varför detta ledde till det eller varför si inte är så till exempel. Så om du upplever att du tappar kontakten med nuet, försök att stanna upp. Som min mor sagt till mig otaliga gånger och något som jag aktivt jobbar med både privat och professionellt, är att kunna bromsa sig själv mycket nyttigt. Kan man i det hitta ett sätt att grunda sig så kommer man ännu närmare nuet och sina rötter. Det bidrar till att överbrygga känslomässiga låsningar som kan leda till ångest eller panik. Så att ha låsningar är i sig inget konstigt eftersom att vi redan vid vårt första ögonblick i denna värld har genomgått trauma och möter rädslan i nuet direkt. En moders kärleksfulla famn och hennes hjärtslag är dock en god medicin och inget att förakta. En kram är ju om den är ömsesidig alltid läkande för båda parter. Så att skapa närvaro i nuet handlar inte bara om att vara där man är för att kunna må bra, det handlar också om att man skall kunna hantera det som komma skall. För att göra detta krävs att man har koll på sin riktning i livet. Om du följer ditt hjärtas röst ekar sanningen i dina handlingar, har du koll på ditt ursprung och din historia har du vetskap om vem du är, detta är två starka faktorer som bidrar till att skapa en stark förankring i nuet. Om du upplever att du har bromsat och grundat dig men låsningen eller ångesten fortsätter att vara där kan du försöka byta rum eller miljö för att stärka dig i din känsla av frid inombords. Och med frid menas det lugn som är tryggt och stabilt och som känns rätt just för dig. Att möta dessa låsningar på ett lekfullt sätt är också en bra strategi, det är inte det lättaste för det kräver en stark motivation och en rejäl dos kreativitet. Men, det går. Så till flödet som vi vill vara i kan vi komma genom ett stabilt lugn och en närvaro i nuet som är här orienterad. Ur det stammar ordet hemkänsla som nästa kapitel handlar om. Ett kraftuttryck som är egenhändigt skapat och som är en värdemätare för medvetenhet.