Den aspekt av mänskligt varande som vi alla måste förlika oss med är tiden. Oavsett hur vi vrider och vänder på det så är nuet ett pågående fenomen som ingen slipper undan. Ångesten kommer till oss i tiden, i detta nu och den kan växa till det enda som finns i nuet, känslan. Om man bejakar självförnekelse och flykt så kan man undkomma ångesten för stunden, men tro mig den kommer tillbaka som en bumerang när du minst anar det och då med besked. Så att fly sin ångest är inte ett rekommenderat alternativ. Men vad är egentligen flykt? Vi är manipulerande varelser rent naturligt, på gott och ont. Vi manipulerar hela tiden vårt varande på ett eller annat sätt. Själva ordet manipulera har fått lite av en negativ klang i dagligt tal och det är nog tack vare missbruket som till stor del bidragit till denna uppfattning att manipulation är av ondo. Men att äta en banan som till viss del blir till en själv är ju att manipulera bananen till transformering av människan. Kanske blir bananen överlycklig att till viss del få bli mänsklig för en stund. Så till flykten. Att fly kan ibland vara livsnödvändigt för att överleva en farlig eller utsatt situation. Till vardags så har vi kanske inte allt för många livshotande situationer. Vi kan välja att fly undan stressen i staden genom att ta en promenad i skogen och det är ju så att säga en positiv flykt. Dock finns det negativ eller destruktiv flykt som vi till vardags ställs inför och den kan för stunden kännas som ett självklart och lättvalt alternativ, men det finns ingen quickfix till att bota ångest. Ångest är en känsla som uppkommer inom oss, vi måste alltså jobba inombords för att hantera den, ibland krävs dock att man byter rum, tar en promenad eller ringer ett samtal för att stilla den. Hur som helst så är ångesten med oss i nuet och genom att möta den där den är så avdramatiserar man den också. Tiden är en oerhört viktig faktor och i tiden finns det tre stora utmaningar att acceptera som människa för att skapa inre frid. Det första är egot, det andra är förändring och det tredje är lidandet. Kan man hitta en väg att via acceptansen möta ego, förändring och lidande så är man en begynnande lyckas smed. Alltså kan man skapa lycka ur det som så många människor finner outhärdligt och hemskt. Om ångesten kommer krypande kan man via acceptansen av att man är människa och vetskapen av att det är naturligt att bära på ångest också möta den. Blir ångesten för stark så finns det alltid en dörr att passera ut genom. Ta den där promenaden, kanske till en vän eller till affären och köpa mjölk till kaffet. För genom att aktivera sig så sjunker ångesten rent naturligt, det krävs fokus och kämparanda för att röra sig, visst kan ångesten kvarstå men den kommer att klinga av tids nog om du kan finna ett sätt att aktivera dig rent fysiskt. Det behöver inte vara ett maratonlopp, en bergsbestigning eller världsomsegling. Men förflyttar du dig kommer andra intryck att förändra ditt nu och därmed dina känslor och tankar. Vad händer om man fastnar i en ångestspiral av att tycka synd om sig själv och bära offerkoftan? Det leder oftast till en destruktiv passivisering av individen och till en djupare ångestproblematik. Att bli vuxen är att bära ansvar, det är en del av att växa upp. För att skapa ansvarskänsla kan man söka eller bilda mening i tillvaron genom olika aktiviteter, sömn, kost, hälsa, jobb för att nämna några saker som skapar mening. Så om jag kan ta ansvar kan jag också släppa offerkoftan och kasta bojorna av mig. Har man medberoende i sin närhet kan det dock vara svårt att sluta tycka synd om sig själv och släppa ångesten. Men det går bara viljan finns där så kan man alltid förändra sitt liv, ett steg i taget. Så när tiden har passerat en stund och du inte har tänkt på det där jobbiga eller glömt av smärtan. Fortsätt göra det du tycker om så länge det inte skadar dig själv eller någon annan. Ångestframkallande aktiviteter är inte att rekommendera då det leder till destruktiv spänning och nedbrytande av individen. Börja smått, en liten förändring åt gången, ha tålamod och se resultatet växa fram i tiden. Det går inte att trolla bort ångestproblematik över en natt, det är i vardagen, i dom små sysslorna som man kan lära sig att leva med sig själv på nytt. För det kan inte ske stora förändringar utan dom små. Du är uppbyggd av otaliga små celler som i sin tur är uppbyggda av mindre delar i det stora hela. Där kommer din storhet in i bilden och den kraft du besitter för att skapa förändring är oerhört stor och stark.