Min upplevelse av psykosen beskrivs lättast med ett ord, ensamhet. Att vara så ensam att det inte går att känna igen sig själv i sina egna känslor, tankar och handlingar är ett faktum där jag inte vill vara. För mig handlar psykosen om rädsla och allt vad det innebär. Det är som att min rädsla alltid är påslagen i psykosen, hela tiden söker jag efter hotet. Mina nära och kära blev dom största fienderna, för att inte tala om sjukvårdspersonal och andra som ville mig väl. Det är svårt att beskriva från insidan hur det är att vara i psykos.