Om du äcklas av dina egna tankar och känslor hela tiden, samtidigt som allt du gör känns fel, tungt och jobbigt har du kommit en bit på väg mot den stora ensamheten. Att inte kunna möta en annan människa med kärlek eller avslappnat lugn utan istället med misstänksamhet och dömande, då är du ensam. Ensamheten i sig är egentligen inget farligt eller skadligt, det är mer som att själva ordet har fått en dyster och påtvingad klang i dessa tider av ständig uppkoppling och ”sociala” medier. För att vara ensam eller själv är bara nyttigt. Man omvärderar sina prioriteringar, justerar sin strävan och får tid att reflektera över livet i stort och smått. Men när ensamheten är påtvingad och det inte känns som att man har någon anknytning till någonting då kan livet kännas väldigt tungt. I sådana fall kan det gå så långt att man vill avsluta det liv man lever. Självaste andetaget gör ont och smärtan i bröstet är enorm. Men att avsluta livet är egentligen inget alternativ i detta fall. Det är ett självbedrägeri som gör att det hela så mycket svårare för anhöriga och omgivning att kunna återupprätta kontakten med det som är här och nu, livet. Döden är en förutsättning för att livet ska kunna existerar över huvud taget, och den missvisande bilden av regnbågar och evigt ljus är inte heller rimlig. Livet går i pulser, dessutom så kommer man inte kunna lära sin läxa i denna tillvaro om man avslutar sitt liv. Det som är viktigt i en tid av ensamhet är som i många andra tillfällen medvetenhet. Att jag hela tiden är en del av ett sammanhang och att det finns hjälpande händer att ta tag i när det känns tungt och svårt. Men att vara själv utan att distrahera sig med ”sociala” medier eller annat är svårt, det är då ens vilja kommer in i bilden, och självpratet från ego börjar höras inombords. Vad vill jag egentligen, alltså inte som att jag vill ha mat, sömn eller vila utan egentligen, egentligen. Den önskan eller strävan är oerhört svår att svara på bara sådär, det krävs erfarenhet och visdom för att närma sig de stora frågorna. Gör jag det rätta? Är det bra för mig? Skapar det jag gör låsningar eller tar det mig vidare på livets stigar. När man räds ensasamheten har man en förslitning i relationen till sig själv. Vilket kan liknas vid att man är novis i sitt sökande eller inte har hittat sin rätta väg. Att påbörja ett sökande kräver intelligens, och förundran över tingens ordning. Detta kan man inte köpa på affären eller beställa online. Det är någonting som vissa har och något som vissa lyckas odla fram inom sig själva. Ensamheten i sig innebär olika saker, en av dom är att det i alla fall är en känsla, att vara själv är ingen känsla men man kan i alla fall känna sig själv, både fysiskt, mentalt och själsligt. Att umgås med andra människor kan skapa en känsla av ensamhet på ett mystiskt vis, genom att man upptäcker att det inte finns en gemenskap eller om man känner sig utanför den brinnande cirkeln av uppmärksamhet som gruppen har kan man uppleva en starkare känsla av ensamhet i relation med andra. En bra mätsticka för detta är hur man känner sig när man går därifrån eller vad man tänker på efter man har träffat denna grupp eller person. Bara för att man känner sig trött eller ur fokus efter ett sådant möte innebär det inte att det inte finns någon gemenskap. Det är många olika faktorer som spelar in ï detta fall. Men om man tänker att man är en svag, dålig eller värdelös person efter att man har träffat en annan ”kompis” eller liknande så kan man ju fundera på hur värdefullt det mötet egentligen var. Känner man sig rädd eller får ångest efter eller i samband med mötet är det hög tid att ta en ”paus” i denna relation. Det kan alltså skapa en starkare känsla av ensamhet hos en själv genom att vara i sorlet bland andra än vad den faktiska ensamheten i sig skapar. Det är inte det lättaste att säga upp en bekantskap eller avsluta en relation med en annan person men det kan vara väldigt nyttigt i vissa fall. När man avslutar en relation kan man skapa nya ytor i livet för nytt umgänge eller bygga på relationen till sig själv i ensamhet, det går inte om hela ens tillvaro är fylld med möten och relationer med människor som hela tiden tar ens energi och inte vill se en lyckas i livet. Så att vara ensam behöver inte nödvändigtvis vara förknippat med smärta och lidande, det kan vara en frihet och balsam för själen att få vara själv en stund och vila i vetskapen om att jag faktiskt mår bra av att vara med mig själv. Det är stärkande och nyttigt på många olika sätt och det stärker dina andra relationer också genom att du värderar din vänskap till andra på ett annat sätt än tidigare.